Tjust härads sigill
från 1500-talet

Välkommen till Västra Eds Hembygdsförening

Vid en sammankomst i nuvarande Bruksgården i maj 1949 beslutade ett antal personer att bilda en hembygdsförening i Västra Ed. En interimsstyrelse om tre personer tillsattes för att utarbeta ett förslag till stadgar.

Den 16 april 1950 hölls hembygdsstämma i socknens kommunalrum varvid föreningen bildades och de av interimsstyrelsen föreslagna stadgarna antogs samt utsågs föreningens första styrelse. Antalet medlemmar under det första verksamhetsåret uppgick till 16 personer.
 


Hembygdsgården


Lomstugan
Akvarell-vykort av Monica Löfsved Petterson

 

Edsgården, som var prästgård och blev Västra Eds hembygdsgård syns längst upp i bildens  vänstra hörn.
Läs om husets intressanta historia på sidan om Hembygdsgården.

Vid Edsbryggan i Storsjön ligger Kurir med kapten Einar Eldh framför styrhytten. Kurir kom 1916 till Ed inköpt av ett järnverksbolaget; Norsholm-Västervik-Hultsfred Järnvägar.

Med "Edabryggan" som hemmahamn trafikerade Kurir Storsjöns milslånga vatten med såväl passagerare som post och styckegods mellan järnvägsstationen i Storsjö och Edsbruk. Man angjorde också de stora gårdarna utmed vägen t.ex. Vinäs, Marieholm och Bankestad.


Läs om Ångbåtstrafiken på Storsjön i Bengt O. Edbergs bok; Edsbruk Ett samhälles uppgång och fall.


Västra Eds socken

Nuvarande Västra Ed är vad som återstår av den ursprungligen vidsträckta socknen Ed som sträckte sig från skären utanför Torrö i öster till Överumsströmmen i väster, fram till 1619 omfattade alltså socknen en stor del av skärgården. 

År 1884 avskiljdes annexförsamlingen Eds Capell och bildade en egen socken med namnet Östra Ed, och 1931 lades den västligaste delen till Överums nyinrättade socken.

I ortnamnet, som nämns 1313 som Edh, ingår ed `passage mellan eller utmed vatten´ syftande på landtungan mellan Storsjön och sjön Syrsan eller Edsån.

Klart är att Västra Ed är en av de äldsta socknarna i Tjust liksom att kyrkoruinen troligen är den äldsta av de bevarade medeltida kyrkoruinerna. Återstoden utgör numera en av gränssocknarna mot Östergötlands län. Socknens kyrka är belägen c:a 30 km söder om Valdemarsvik och 15 km norr om Gamleby. 

Socknen genomflytes av några åar, av vilka Storån och Vindån är de viktigaste, Storån följer Uknadalen och mynnar ut Östersjöviken Syrsan. Efter att ha lämnat Storsjön bildar den en fors med en fallhöjd på 9 meter. Denna fors var en av förutsättningarna för Eds bruks anläggande i slutet av 1600-talet.

I socknen finns c:a 675 kända fornlämningar. Från bronsåldern finns 240 gravrösen i berglägen, samt skärvstenshögar. Från järnåldern stammar 17 gravfält av vilka en fjärdedel är av äldre typ där det också finns domarringar och de övriga är yngre höggravfält. Vidare finns fyra fornborgar och två bevarade runstenar.

Den treskeppiga korskyrkan av sten byggdes 1863 efter Albert Törnqvist ritningar. Den föregående medeltida kyrkan kvarstår som en välbevarad ruin. Största delen av dess förnämsta medeltida inventarier finns i Statens historiska museum, bl.a. ett altarskåp från 1524. I den nya kyrkan finns ett helgonskåp med Katarinabild från 1520.