Västra Eds kyrkohistoria
Som tidigare nämnts i sockenbeskrivningen är Edsdalen en ur gammal kulturbygd, det är därför naturligt att kristendomen tidigt nådde denna plats med dess strategiska läge. Det förnämsta minnesmärket från medeltiden utgör Eds gamla kyrka som i dag står ruin intill den nya.
|
|
När den allra första kyrkan byggdes vet man inte, men
det är tämligen säkert att den stenkyrka som uppfördes i början av
1100-talet föregicks av en träkyrka, platsen är en gammal köpenskaps-
och kultplats.
De murar som står kvar vittnar om tre byggnadsperioder, den västligaste delen från 1100-talet, korsarmar från 1200-talet och koret från 1300-talet. Kyrkan valvslogs på 1400-talet och slutligen tillkom på 1760-talet det Götherhjelmska gravkoret. |
Liksom kyrkans yttre genom dessa tillbyggnader under seklens lopp förstorades och förskönades fick även dess interiör ett allt rikare utseende, så att den vid medeltidens slut ägde en enastående skatt av skulpturer och inventarier. Det finns bilder på fem altaren från den katolska tiden, vigda åt olika helgon.
| Äldst av de bevarade träskulpturerna är
triumfkrucifixet skapat av Tingstäde- mästaren, verksam på
Gotland omkring 1240-1255. Denne mästare anses inte vara gotlänning utan
en sachsare som fått sin utbildning i hemlandet och sedan bosatt sig på
Gotland, där han utfört en rad förnämliga verk.
Krucifixet är skadat, korset saknas liksom den törnekronan som kanske funnits och Kristus armar och ben är avslagna. V.Ed- krucifixet är av unggotisk övergångstyp. Lidandet det ger uttryck åt är behärskat och hela skulpturen har ett drag av nobless. Huvudet är starkt lutat framåt och mot höger axel. Håret är räfflat och faller fram i hopsnodda lockar; höftklädet, vackert skulpterat är fästat långt ner mot höften och draperat över vänster knä där klädet är fästat i en stor mjuk knut. |
|
|
|
|
Högaltarskåpet är unikt i det svenska materialet av sent medeltida altarskåp. Det är ett Lübeck arbete, med någon osäkerhet, tillskrivet "Virgo" eller Immaculatamästaren. Att konstnären fått detta namn beror på att han ofta skildrar helgon. När innerdörrarna öppnades kunde församlingen ta del av en rikt skulpterad och målad skildring av Jesu lidandes historia. Smörjelsekruset som Maria Magdalena bär har burit årtalet 1526 inpräntat.
Altarskåpet skänktes av makarna Grip-Trolle på Vinäs.
År 2000 gav Statens historiska museum ut boken "Passionsskåpet från Västra Ed"
av Inger-Maria Ahlström.
|
|
Kristus i väntan, träskulptur från Sydsverige c:a 1530.
Identifikationen är något osäker, skulpturen har även benämnts Job,
sittandes på sin "hög av jord och aska". Bilden har dock flera
paralleller i det motiv, som går under namnet; Kristus i väntan eller
Kristus i bedrövelsen och som avser att ge en bild av situationen
omedelbart före korsfästelsen. |
En del av den gamla kyrkan skatter finns bevarade i den nya kyrka som invigdes 1863. I samband med restaurering av kyrkan 1938 ordnades i kyrkans högra korsarm ett sanktuarium (helgat minnesrum) dit man kunnat återföra föremål från den gamla kyrkan.
Bland annat finns där en gravhäll från 1300-talet över Eds förste kände kyrkoherde Dominus Laurentius, järndörren från 1400-talet, tre kyrkkronor, kyrktuppen, ett antal gravvårdar av järn och åtskilliga fragment av diverse föremål.
Kyrksilvret liksom två ljuskronor, två svarta mässkrudar och Karl Xll:s bibel togs från början med till den nya kyrkan.
| I sanktuariet fann även den vackra bilden av
Katarina av Alexandria så småningom sin plats. Skåpet från
1500-talet kommer från en sydskandinavisk verkstad.
Katarina bär i sin högra hand ett stycke av ett hjul och i den vänstra rester av ett svärd, två attribut som syftar på hennes martyrdöd. Kejsar Maxtenius, på besök i Egypten för att utrota dess kristna, försökte först - då den sköna Katarina vidhöll sin kristna tro och vägrade mottaga kejsarens anbud att bli hans frilla - att avrätta henne genom att sätta henne i spikhjul, men då detta avvärjdes genom änglarnas ingripande, blev hon avrättad med svärd. På flyglarnas målningar ses Sankta Barbara t.v. med det torn i
bakgrunden som hennes fader försökte spärra in henne i. Margareta t.h.
ses trampa på en djävul, en av de som i fängelset försökte få henne att
avsvärja sig kristendomen. |
|
|
|
Dopfunten är ett fint exempel på romansk stenkonst i musselcupstyp. |
| Ärkeängeln Mikael på bilden till höger
från omkring 1500 tillskrivs Immaculatamästaren och tros komma från en
regional verkstad i Sydsverige.
Under 1500-talets början uppstår åter en draperistil präglad av elegans och skönlinjighet. Både Sankt Katarina och Sankt Mikael är framställda i en ideell anda, som dock har mer med världslig höviskhet än med världsfrånvänd andlighet att göra. Mikael med sin smärta växt och sina vackra lockar är en idealriddare i tidstypisk rustning. |
|
Under 1800-talet växte en annan syn fram på våra medeltida helgedomar, och många värdefulla kyrkobyggnader raserades även i Tjustbygden. Många av de gamla kyrkorna var för små, man ville ha ljus och rymd över Guds hus. Kanske såg man även en rest av den katolska tiden i den gamla byggnaden, som man ville utplåna.
Efter några årtiondens diskussion var man redo att fatta beslut om att bygga en ny kyrka i Västra Ed. Den gamla ansågs för liten trots att den med läktarna inberäknade rymde 650 personer, och så kom det nya templet till som en kontrast till det gamla. Det blev en skapelse i nyklassisk stil, präglat av ljus och luft.
Den gamla medeltidskyrkans förfall började sedan det nya kyrkobygget kommit till stånd år 1863. Redan fyra år senare beslöt kyrkostämman att riva taken, påföra jord och på så sätt åstadkomma "en prydlig och passande ruin". Klockstapeln revs och ringmuren togs bort och kördes ut på Storsjöns is och sänktes.
I en inventarielista från 1867 läser man: "På akademiens hemställan beslöt församlingen skänka altarskåpet och vad mera kyrkan kunde ega av gamla bildverk". År 1910 såldes ytterligare konstskatter till Historiska museet, allt som allt ska 23 föremål ha bortförts från kyrkan. De 300 kronor man fick 1910, skulle enligt kyrkostämman användas till att bevara den gamla ruinen. Först år 1921 började något göras åt ruinens restaurering, planen röjdes upp och med hjälp av medel från Vitterhetsakademien, församlingen och Lewenhauptska släktföreningen fullföljdes arbetet med att stärka murarna.
|
|
|
|
|
Bilderna visar en del av minnesrummet i nya kyrkan där bland annat järndörren från 1400-talet bevaras. |
Bilderna på skulpturerna är hämtade från Historiska museets bilddatabas.
