Översikt över de tre ångarna Tjust
1871 - 1874, Byggd
1864 på Motala Mek.Verkstad som Wenersborg. Inköpt 1871 av Ångbåts AB Tjust för
att tre år senare säljas. Efter många ägare och namnbyten skrotades hon 1970.
1873 - 1898, Levererad
1871 från Göteborgs Mek.Verkstad som Norra Öland. Inköpt av Ångbåts AB Tjust
1873 och efter 25 år såld för att efter flera ägare försvinna till Riga,
Ryssland 1912.
1898 - 1948, Byggd
1898 och levererad från Göteborgs Mek.Verkstad. Såld 1948 till Rederi AB Vasa.
1959 skrotad i Finland.
För att få till stånd en mer regelbunden kusttrafik från Västervik och andra orter i Tjust bildades i Västervik 1871 ett nytt rederi, Tjust Ångfartygs AB. Ångaren Wenersborg inköptes i mars 1871 och omdöptes till Tjust.
Slupen var 100 fot lång och försedd med en 20 nom. hk maskin som gav en fart av 9½ knop, detta gjorde att hon kallades snabbgående. Slupen var ett ganska öppet fartyg och passagerarna utsattes för väder och vind.
Tjust sattes in på
turer Västervik-Norrköping med många tillägg under turen. På sin väg norrut på
måndagar stannade hon i Lerboholm i Lofta, i Helgenäs i Västra Ed och gjorde
efter, nattuppehåll i Valdemarsvik, ytterligare stopp innan hon nådde
Norrköping. I slutet av veckan gick turen söderut till Verkebäck och Gunnebo, en
anknytning till två viktiga industriorter. Så småningom ändrades förstås
turlistan efter behov och Helgenäs slopades, turen gick utan övernattning i
Valdemarsvik, 1873 lade man till ett stopp i den uppblomstrande bad- och
brunnsorten Källvik i Loftahammar. I november 1873 såldes denna den första Tjust till ett ångbåtsbolag i Gävle.
Intresset för att ha trafik till Stockholm var
nämligen stort och en större ångare hade dykt upp på scenen, Baltic. Hon var
byggd i Göteborg 1871, utrustad med en compoundmaskin om 40 nom. hk, hade stora
lastutrymme med salonger ovanpå. Efter Tjust Nya Ångfartygs AB inköp 1873
döptes hon förstås om till Tjust och fick fortsätta på ungefär samma trad hon
gjort som Baltic. På måndagarna en uppsamlingsrunda till Gunnebo och Verkebäck,
på tisdagarna gick ångaren upp till Gamleby, och det var därifrån hennes
Stockholmsresor sedan började på onsdagsmorgnarna. Den här slupen, som blev
Tjust nummer två var mera inbyggd än föregångaren och följaktligen bekvämare att
resa med.
Trafiken blev nu alltmer etablerad, det krävdes större och bättre båtar. Tjust blev till exempel upprustad och ombyggd 1878 på ett stockholmsvarv och fick en fullständig överbyggnad akteröver. Tjugo år senare var det dags för försäljning och Tjust omdöptes till Medevi, efter flera ägarbyten blev hon så småningom såld på auktion till Riga och skrotades 5 januari år 1912.
Tjust nummer tre lämnar av passagerare vid bryggan i Källvik,
c:a 1920. |
Även Tjusts Nya Ångf AB kände ett behov av förnyelse
och beställde hösten 1897 en ny ångare Tjust från Göteborgs Mekaniska
Verkstad.
Efter hennes provturer våren året därpå rapporterade Vesterviks Veckoblad att ångaren var stor och snabbgående, drygt 36 m lång , 6,8 m bred och 2,8 m djupgående. Maskinen gav 12 knop. Fartyget var ganska högt byggt med styr- och navigationshytt uppe på båtdäcket. På grund av sin byggnad var hon lättrörlig i sjön och gungade bra när det blåste upp. Trots sin ålder var hon akterut utrustad med förnämliga hytter och salong. År 1935 blev slupen upprustad och moderniserad på Oskarshamns
mek.verkstad för 25 000 kr. Bland annat blev den 1800-talsmässiga
inredningen klädd med vitmålade masonitskivor. Midskepps fanns ett
rymligt mellandäck med plats för alla kreatur som skulle skeppas till
huvudstaden. På övre däck fanns bl.a. matsal och en trevlig damsalong. |
| Andra världskriget medförde kostnadshöjningar och
bränsleproblem för Tjust som gått med förlust varje år 1940-1944. Efter
kriget blev det bara en fråga om tid hur länge man kunde fortsätta. År 1945 övertogs aktiemajoriteten i Ångf. AB Gamleby av skeppsredaren Johan Leonard från Landskrona och våren 1947 såldes även Tjust till Skeppsredare Leonard för 125 000 kr. |
En moderniserad Tjust i Västervik |
Ostkusten vid Källvik c:a 1900br />
Ett bekymmer för ägarna till nya Tjust och Gamleby var att det den 22 juni 1898 dök upp en konkurrent, ångaren Ostkusten. Hon var nybyggd vid Eriksbergs Mek.Verkstad för Ångfartyg AB Ostkusten, med säte i Västra Ed och var jämförbar med Tjust i storlek och fart.
Matsalen var förlagd i fören på däck, och var dekorerad i vitt
och guld med blomslingor m.m.
Ostkustens ägare ville att andra orter i norra Småland skulle få lika bra trafik
som de som anlöptes av Tjust och Gamleby. Ostkusten skulle därför anlöpa
Solstadström på sin måndagsrunda, däremot inte Gamleby och Gunnebo. På den
fortsatta färden från Västervik gick ångaren in till Helgenäs och Källvik
dessutom till Skeppsgården i Östra Ed. Man hade valt andra avgångsdagar än Tjust
Och Gamleby så något ångbåtskrig var det inte.
Affärerna gick dock dåligt och sommaren 1908 var det helt slut med Ostkustens trafik i Tjust skärgård. Hon såldes till Sandefjord och fanns kvar som kustångare i Norge ända in på 1950-talet.