Lite Folkskole - historia
Läroanstalter, avseende att meddela skolbildningens första grunder, upprättades redan i slutet av 1500-talet. Kknappt 100 år senare ägde det egentliga Sverige 40-50 barnskolor. De flesta fanns på landsbygden ofta grundade av donationer eller stödda av krono- eller kyrkotionde.
Läskunnighetens allmänna spridning främjades
dock främst i 1686 års kyrkolag; " kyrkoherden ska låta sig angeläget wara att
Ungdom i hans Sockn" lärer läsa i bok; och förstår sina Christendoms stycken;
jemväl besöka sina åhörare, thet ena huset efter thet andra,--- och då
efterfråga, huruledes the, samt theras barn och tjenstehjon, sins emellan
förhålla, förmanandes them -föregå ungdomen med goda exempel"...,"Klockaren
skall --- vara ärlig, trogen och flitig, Boklärd och kunna sjunga och skrifva,
så att han ther uti kan undervisa församlingens ungdom."
I kyrkolagen föreskrevs bland annat att "ingen skulle trolofvas som inte kunde
Luthers Katekes," så nog gällde det att lära sig läsa i bok.
Vanligtvis anförtroddes dock undervisningen åt någon avdankad soldat, båtsman
eller läskunnig gumma. Klockarens uppgift blev att förhöra barnen. Att
"läsa i bok" avsåg i första hand att kunna läsa i katekesen eller postillan så
att man skulle förstå " Sina Christendoms stycken". På 16-1700- talen kunde
skolsalen vara ett rum i fattigstugan men redan i början av 1800-talet började
en del församlingar bygga skolhus.
Denna form av hemundervisning med prästförhör ledde till att läskunnigheten i
det för övrigt ganska efterblivna Sverige var anmärkningsvärt hög. På flera
ställen hade skolor redan inrättats av fria borgerliga bildningssällskap.
Det som hände 1842 var framförallt att ansvaret för undervisningen av allmogens
barn lades på socknarna, kyrkan var den pådrivande kraften och folkskolan
var administrativt, juridiskt och ekonomiskt underställd kyrkan. fram till 1930
var prästen den självskrivna ordföranden i skolrådet
Även om skolan var obligatorisk för alla barn så tog det tid innan reformen var
helt genomförd, intresset var måttligt, bondebefolkningen var inte övertygad om
behovet. Bristen på lärare och lokaler gjorde också att reformen tog tid, 10 år
senare var inte ens hälften av de skolpliktiga barnen inskrivna. I glesbygd
ordnade man med ambulerande lärare som verkade i olika byar under kortare
perioder, alternativt var det under lång tid vanligt med skolgång varannan dag
eller varannan vecka.
- 1842 års folkskolestadga -
- Varje socken skulle inom 5 år inrätta en fast skola.
- Obligatorisk skolgång, skolstart senast vid 5-7-9 års ålder. 4 års skolplikt
- Undervisning i hemmet godkänd på vissa villkor.
- Godkänd lärare=utbildning i varje stiftsstad och i Stockholm
- Ämnen; innanläsning, rätt- och välskrivning, katekesen, biblisk historia,
räknekonst, geometri, linearritning,
naturlära, gymnastik, kyrkosång
- Lärarna skulle ha kompetens i dessa ämnen, samt kunskaper i
växelundervisningens metod.
Kristendom var skolans viktigaste ämne.
Psalmverser i utantilläxa hörde till skolans vardag. Bibeln och Martin Luthers
lilla katekes användes länge som läroböcker, trots att katekesen avskaffades som
läromedel i 1919 års läroplan. Som läromedel fanns också många skolplanscher med
Bibelmotiv eleverna kunde också få göra arbetsböcker med Bibeltexter och
klisterbilder.
Så länge vi hade bokstavsbetyg ( A, a, AB, BA, B, BC, C) stod Kristendom först
på betyget.
Modersmålet var ett ämne som innehöll både högläsning, innantilläsning,
rättstavning, välskrivning, språklära, och uppsatsskrivning. ABC- böcker kom i
flera upplagor, "Folkskolans läsebok" kom 1868 och användes i många år, i den
stod allt man behövde lära sig. Kända författare anlitades till nya läseböcker:
Anna Maria Roos´ "Sörgården" och "I Önnemo", Elsa Beskows "Vill Du läsa?", Selma
Lagerföfs "Nils Holgerssons underbara resa" som kom 1906-07 t.ex.
Välskrivning övades varje dag - i sandbänk, på griffeltavla, med bläck och
stålpenna. All skrivstil skulle luta på samma sätt, för att kunna läsas av alla.
 |
 |
 |
Räkning, krav på kunnighet i de fyra
räknesätten, multiplikationstabellen skulle rabblas som ett rinnande vatten.
Geometri fanns med från 1842 men förekom allmänt först på 1860.talet. Flickor
fick dock inte delta i denna undervisning. Kulramen var ett bra hjälpmedel.
Naturlära omfattade zoologi, botanik, fysik, kemi, mineralogi och
astronomi. Även hälsolära, nykterhetsundervisning och barnakunskap kom att ingå.
Ämnet fick rikligt med läromedel till skolorna, såsom skelett, uppstoppade djur,
insekts- växt- och mineralsamlingar och förstås en stor mängd välgjorda
pedagogiska planscher.
Gymnastik fanns med på schemat redan från början, och i slutet ab
1800-talet med 4-5 timmar i veckan. Ling- gymnastik, fäktning, exercis, marscher
o.dyl.
De små barnen fick träna på "lofstunderna" och träna att med ordning gå in och
ut ur klassrummet. Gymnastiken moderniserades under 1940-talet i och med
införandet av Maja Carlquist knäsvikt och mjukare rörelser för flickor.
Musik , kyrkosång var obligatoriskt, den leddes ofta av klockaren,
psalmer sjöngs varje morgon och sånger lärdes in. "Folkskolans sångbok" av
Fredrik Sandberg 1867, innehöll folkvisor, sånger om naturen, fosterländska och
sedelärande sånger. 1906 kom "Sjung svenska folk" som gavs ut av Samfundet för
unison sång. Stamsångerna som kom under 1930-talet skulle alla barn lära sig
sjunga.
Aga och bestraffning " Vid
tillrättavisning och bestraffning av lärjunges förseelse, bör lärare fästa
avseende å den felandes ålder och sinnesart och förfara med lugn och besinning
och kärleksfullt ansvar."
- All kroppsaga skall utdelas medelst slag av rotting
- Vid användande av kroppsaga skola fem rottingslag utgöra maximum
- Antalet slag varmed lärjunge agas, skall i klassens straffjournal antecknas,
jämte förseelsens beskaffenhet.
Ytterligare en form av bestraffning, som ej kallades aga, var att låta barnen
stå i skamvrån, eller sitta kvar i skolan på kvällen och läsa läxor. Kroppsaga
förbjöds i läroverken 1933, men i folkskolan bibehölls den och var tillåten fram
till 1958.
I " Praktisk handbok i Pedagogik och Methodik
för Swenska folkundervisningen" ges råd om bl.a. skolbyggnaden, vars "läge bör
vara fritt och sunt, ej nära intill allmän körväg; belägenheten så vitt möjligt
är, glad och trefligt. Oundgängligt nödvändiga rum i skolan var en storlärosal,
ett gymnastikrum som också skulle vara samlingsrum för gossarna, samt ett
samlingsrum med egen ingång till skolsalen för flickorna.
Dessutom krävdes ett par rum med kök för läraren och hans familj.
Postkontor fanns då på de flesta orter och möjligheten att meddela sig medelst
brev och kort användes flitigt, t.ex. var antalet postförsändelser år 1885 hela
88 318 022 stycken. Någon utdelning fanns inte utan man fick bege sig till
postkontoret för att se om det fanns något brev som väntade. Innan frimärken
användes, de infördes i Sverige år 1855,stämplades breven med B- eller
F-stämplar, ett B betydde att man betalat och F stod för fribrev, som oftast var
tjänstebrev från myndighet. Avgiften för B-brev berodde på hur långt brevet
skulle befordras och dess vikt.
De första svenska frimärkena avbildade i mittfältet riksvapnet, och valörerna var 3, 4, 6, 8 och 24 skilling Banco. De avlöstes 1858 av liknande frimärken men med valörer i öre. Det första svenska frimärket med ett porträtt kom 1885 och avbildade Oskar II.